Frida bloggar

Archaeology right now.

 

Mina senaste dagar i arkeologi-format. Jag har just nu lämnat in en hemtentamen för introduktionskursen i masterprogrammet. Det var svettigt men lärorikt! Det var en av de topp 3 universitetstexter som jag har skrivit om och om igen flera gånger. Jag har aldrig varit så djupt försjunken i isotoper, aminosyror och vetenskaplig metodik som under förra veckan. 

Framöver kommer jag läsa fyra kurser samtidigt på halvfart! En ny kurs i kritiska perspektiv inom arkeologi startar nästa vecka, samtidigt en obligatorisk kurs i vetenskapsetik med en filosofisk bakgrund, som går varje fredag för alla som läser på masterprogrammet, samt en datakurs för arkeologer som jobbar med att dokumentera platser i ett kartbaserat datasystem, plus att slutspurten för kvällskursen om fynd och föremål närmar sig. 

De senaste dagarna har jag vagt funderat över varför jag inte läser skönlitteratur längre, fotograferar färgglada löv, spelar lite gitarr och skriver på en novell som behöver komma ut. Ja, här har vi resultatet.

Tyvärr kommer det bli fullt fokus på att fullända mina två år som student. Resterade tid går till att lägga på familj, vänner och pojkvän. Dock, har sökhistoriken på min dator fyllts upp med sökningar på "vidvinkelsobjektiv" och "vattenkamera". Snart kanske det kommer en utökning till min "kamerafamilj", och bildbomber återigen på bloggen som det gjorde så tätt för några år sedan. 

Trots att jag, kanske till det yttre ser ut som att, jag har fått andra intressen och till exempel tecknar, pluggar mer och fotograferar och skriver mindre, så lever passionerna fortfarande kvar. De bara sover nu. Eftersom jag har ett nytt mål i livet nu, förutom de andra som jag redan har, att kunna tjäna pengar som arkeolog eller få jobb inom museum, fält eller med annan relevans innan jag har fyllt 25. Efter det kanske jag tar upp kameran eller fokuserar på skönlitterärt skrivande som jag tycker så mycket om. Nu har jag mycket bättre självförtroende, och känner att bara jag bestämmer mig för vad jag vill göra, så kommer jag uppnå det. För några år sedan trodde jag inte att jag skulle orka börja på masterutbildningen i arkeologi, få en praktikplats som ledde till ett sommarvikariat, jobba på en skoltidning, fotografera ett band, skriva en bok som jag publicerade själv, flytta hemifrån och känna mig nöjd med mitt liv. Dessa saker har alltid börjat med en smula avund, en stor skopa målmedvetenhet, lite tålamod och slutligen en massa envishet för att aldrig ge upp. Det är ändå ganska ballt att jag sitter här och har uppnått ett par saker som först började med en liten önskan i ett flickrum. Nu är jag HÄR. Och det är tack vare mig. 

Det är inte så ofta jag tänker på det. Jag tänker oftast på när jag borde boka tvättiden, när jag ska börja inspirationslitteraturen till min nästa uppsats, om jag ser tjock ut i ribbat tyg och om jag är en hemsk människa som inte besökte familjen i helgen.  

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas