Frida bloggar

A way to hold on.

Varje år har jag sett framemot hösten. Sett framemot löven som skapar färgglada alléer utanför vår lägenhet, filtarna och de levande ljusen, de svaga plusgraderna och mycket mer. I år är det första gången som hela kroppen och knoppen är i protest - NEJ, det är inte alls mysigt - det är storm eller regnväder minst varannan dag, mörkret tränger närmare och närmare morgon och eftermiddagar, min oas där jag återhämtar mig från skola och dag förvandlas sakta till en skafferi och varken filtar eller stickade tröjor värmer, halsont kommer och går, och en onödig bitterhet består. Just nu mjölkar jag endorfiner på det som jag har kvar, som inte hösten kan ta ifrån mig, nämligen vänner, träning, familj, tevekvällar för att hålla ut till februari då jag åker på min livs resa.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas