Frida bloggar

Att minnas.

Ögonen känns skrynkliga och tummen krampar lätt - men jag kan inte sluta skrolla - månad efter månad tittar jag igenom arkivet i min blogg på mobilen en sen natt i min säng. Det går inte att släcka skärmen, att trycka på knappen på sidan och rulla över på rygg. Det är som en bitterljuv känsla som maler i bröstet när jag ser tillbaka på ögonblicken och mina ord som jag har delat med mig genom åren på en platform i cyberrymden. Allt på bloggen är spår av den jag var, den jag är och allt det som jag drömde om - det är så värdefullt och fint att sådana spår finns kvar. När jag försöker få grepp om känslan jag känner så känner jag sorg och trygghet - sorg över att allt förändras och trygghet för att jag kan fortfarande känna igen mig själv, som att titta tillbaka på ett yngre barn och dess drömmar. Men jag känner också ett väckt intresse - jag vill dokumentera mitt liv mer! Fånga ögonblick i ett kamerahus, med jämna mellanrum skriva korta rader om min sinnesstämning, kanske till och med blogga igen. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas