Frida bloggar

Kategori: DJUR

Lazy days.

Morgon igen! Och idag ska vi ta en heldag på stranden utanför hotellet och slappna av riktigt! 

Direkt efter frukosten plumsar Jonas i och börjar snorkla. 

Allt är blått. 

Och blå är den vackraste färgen just nu. 

Sedan lägger vi oss vid wifi-periferin och lyssnar lite på musik under en palm. 

Vi tror fortfarande att vi inte är här. Det är så drömlikt. 

Sedan plumsar vi i igen och pratar, bubblar och pussas. 

Nu ska vi få lunch! 

Jaaa!

En kattonaut smyger sig in. 

"Har ni fått mat än?"

Vi hittade en kruka på bottnen!

Och en liten fisk! 

Och massor av fiskar!

Vid eftermiddagen kunde vi se dykarteamet surra omkring vid kusten. Så vi vinkade till dem. 

Ännu senare börjar fladdermössen byta träd och flög över våra huvuden. 

Vi spelade kort på taket. 

Jag var lyckligt nyförlovad. 

Mot kvällen klättrade vi upp på taket. 

Och väntade tills barbecue buffén blev klar. Det serverades lokalt fångad fisk med diverse tillbehör. 

Second trip.

Nästa dag åker vi ut på utflykt igen! 

Vi letar efter mator och valhajar vid ställen där de brukar synas till. 

I fören svalkar det skönt. 

Vi åker förbi resort och långa sandbanker för en och annan människa syntes till. 

Efter några timmars åkande får jag och Jonas hoppa i vid ett rev. Det är inte lika färgglatt som första utflyktens hållplats, men förförsta gången är vi helt ensamma - vi och vad som nu bor där nere. Båten åker iväg en bit så vi får vara för oss själva. 

De andra i sällskapet övade på "scubadiving" och syntes till vid revets sluttning, svävandes över bråddjupet. Förstår ännu mindre nu att man kan våga dyka så djupt ner i det stora havet! Så läskigt tycker jag! 

Jag får bara en så enorm respekt av att kika ner i vattnet med en snorkelmask och se detta! De lever där nere och det är på deras villkor, inte mina. Jag hör hemma på land och måste hålla kontroll över andningen, hålla koll på strömmarna så jag inte driver iväg och hålla mig borta från att nudda någonting - jag är bara gäst och betraktare - jag har ingen makt här i djurriket. 

Det fanns gott om "unicornfishes", jag vet inte om det kallas för "enhörningsfiskar" på svenska eftersom "lionfish" översätts till "drakfisk" på svenska?! De simmade väldigt nära oss vid ytan. Antingen var de vana med våran närvaro eller så var de territoriebeskyddande. Inget vi ville ta reda på eftersom vissa fiskar kan ha skalpellliknande tagg på sjärtfenan, som de inte är sena med att använda på fiender. 

Men de såg rätt lustiga ut med sina långa "näsor". 

Det tråkiga var att se hur skadade korallreven var. Säkert på grund av nedskräpning och därav okunskap om hur människan faktiskt påverkar ekosystemet i havet. 

Dock så är jag glad över att ha fått se detta. Hur skulle man annars bli motiverad att uppmuntrad till att behandla havet med respekt? Man måste se det för sig själv. 

Tillbaka till ön igen. 

Återigen sand mellan tårna. 

Och titta vad man hittar under fötterna, en fin snäcka! 

Förrätt - en twist av ceasarsallad med popcorn! 

Välkomstdrinkar till nya gäster på hotellet - vi fick likadana när vi anlände för två dagar sedan. 

"Ska ni till stranden?"

"Jag mä."

Jag. kan. inte. sluta. fota. dem. 

Eftersom vi nu hade blivit "bitna" av snorkling, tog vi med oss maskerna för att se vad som kunde finnas under våra fötter när vi badar. 

Och så många färgglada fiskar hade jag aldrig anat simmade under oss, ett stenkast utanför solstolarna!  

Sedan la vi oss på solstolarna och tittade på en krabba i sanden som höll på att vårstäda sin lilla lya. 

Kattonauter! 

Vi gick förbi deras hus efter att ha duschat av oss allt havssalt för att köpa chips i byn. 

Halva vägen blev vi akomanjerade av en dräktig katt som pratade uppmanade med oss. 

Hon gillade Jonas bäst. 

Catonauts.

Tillbaka till hotellet möts vi av katterna igen.

En av dem är så himla lik min katt Lovis som dog för några år sedan. Nu tror jag på reinkarnation. 

Vi började kalla dem för kattonauter, som i filmen om Pettson & Findus och kattonauten. . 

Vi bestämde oss för att gå till stranden, och titta vilka som följde med, kattonauten! 

Solnedgången var så magisk fast horisonten var lite disig. 

Första doppet var inte så romantiskt. Vi gjorde det just när tidvattnet rullade in och vågorna var stora. Innan vi kom i vattnet, och var våta upp till låren rullade en stor våg in, vi hann bara se några fiskar avteckna sig inuti vågen innan den slog oss ner i vattnet. Det var lite kul. Maldiverna slog ner oss som en bitchslap! 

Stranden hade redan invånare som gömde sig i snäckor. 

Om man stod stilla så började de krypa mot okänd destination. 

De små vita krabborna snurrade runt runt på stranden. Jag tyckte de var så söta att jag nästan hoppades att en hade hoppat ner i strandväskan.  

Innan middagen tog vi en dusch under månen. 

Och åt trerätters under stjärnorna. 

Lemonbutterfly.

När jag var ute på promenad i veckan, fick jag utan förvarning, en citronfjärils beröring. Och tiden stod stilla en stund. 

February.

01:Do you have a good relationship with your parents? Yes, I would say so. 

02:Who did you last say “I love you” to? My boyfriend. 

03:Do you regret anything? No. 

04:Are you insecure? Yes. 

05:What is your relationship status? In love and safe. 

06:How do you want to die? Under a megalithic rock during an escavation, in otherwords dying for a archealogical work, or in a less dramatic way, die when I feel pleased and happy about my way of living, would be a good way to end this life. 

07:What did you last eat? Homemade soup. 

08:Played any sports? Dancing. 

09:Do you bite your nails? Nope. 

10:When was your last physical fight? Don't recall that I've had any. 

11:Do you like someone? I like many people. I like my friends. 

12:Have you ever stayed up 48 hours? I don't count, it's not a competition. 

13:Do you hate anyone at the moment? No. 

14:Do you miss someone? I miss a lot of people. My friends for example. 

15:Have any pets? One deer that walks fearless yet quietly around the neighbourhood. 

16:How exactly are you feeling at the moment? More at peace with myself and slightly inspired. 

17:Ever made out in the bathroom? Yes. 

18:Are you scared of spiders? Big ones? Yes. They belong in movies and scary stories. 

19:Would you go back in time if you were given the chance? I don't know, maybe to see the good times, but I have a feeling that I would miss the good times EVEN more if I did so. 

20:What are your plans for this weekend? Cinema, dinner at Södermalm and studying (last weekend) Meet some friends north of Stockholm and the rest of the weekend; calm down before my internship begins, because I will probably worry about things that could go wrong, and those that can go right and so on... (this weekend)

21:Do you want to have kids? How many? At least one, maybe two. I don't think I can manage three. 

22:Do you have piercings? How many? NOPE. Can't imagine piercing my skin with a permanent needle. No. 

23:What is/are/were your best subject(s)? In elementary school, Swedish/Motherlanguage. In high school, Psycological subject around human behavior. In the university, archeological fieldstudies ("digging").  

24:Do you miss anyone from your past? Yes a few actually. 

25:What are you craving right now? To physically be close to something, a body or a stuffed animal, just to not feel so naked and alone. 

26:Have you ever broken someone’s heart? No I don't think so. 

27:Have you ever been cheated on? No, 

28:Have you made a boyfriend/girlfriend cry? Yes. 

29:What’s irritating you right now? The essay I must write til tuesday. 

30:Does somebody love you? Yes. 

31:What is your favourite color? Peachpink or copperrose. 

32:Do you have trust issues? O yeah, we can categorize them, give them refeneces and put them in register. 

33:Who/what was your last dream about? Space adventures! 

34:Who was the last person you cried in front of? The surveillance camera on the bus on my way to school - I had cheastpains and palpitations so I couldn't hold back myself. 

35:Do you give out second chances too easily? Yes, I do. 

36:Is it easier to forgive or forget? It is easier to forget, but that doesn't mean it disapear, it's just and act of shifting the problem. 

37:Is this year the best year of your life? No, but I'm feeling well and that's a relief. 

38:How old were you when you had your first kiss? 18. 

39:Have you ever walked outside completely naked? Kind of, just with a blanket wrapped around my body and maybe some underwear, that time when me and my best friend took a spontainious swim in a nearby lake where she lived. 

40:Favourite food? Pancakes. 

41:Do you believe everything happens for a reason? No, but everything that do happen are a part of who you are today, everything that has happened can find a reason or a meaning. 

42:What is the last thing you did before you went to bed last night? Listened to a playlist called "Dust, rust and wind moves into a empty room" 

43:Is cheating ever okay? NEVER EVER. How would you like it if the one you trust to not cheat, are cheating? 

44:Are you mean? No, I don't see myself as a mean person. Maybe to myself I'm not so gentle as I am to my fellow people, and I wish I can change that someday. 

45:Do you believe in true love? Yes, I do. 

46:Favourite weather? Clear pink sky in August, when the sun has disapeared but the warmth still lingers on. 

47:Do you like the snow? I don't like it, I love it! 

48:Do you wanna get married? Yes, it is a classical and beautiful way of saying "I love you, and I want to spend the rest of my life with you"

49:Is it cute when a boy/girl calls you baby? Kind of, sometimes. In truth I have never liked that word because it comes in silly scentences and sometimes it can be humuliating, but when I heared it for the first time it was kind of cute and I blushed. 

50:What makes you happy? Glitter, happy dogs, my boyfriends smile, sun after a long winter and many things. 

51:Your best friend of the opposite sex likes you, what do you do? Panic. 

52:Do you have a friend of the opposite sex who you can act your complete self around? No, not completly. 

53:Who’s the last person you had a deep conversation with? My friends in my class, about how your perspective about equallity changes from when you were a kid to when you have grown up and realize that women don't have the same rights as men, compared to boys and girls in young age.  

54:Do you believe in soulmates? Absolutely! 

55:Is there anyone you would die for? Yes, the person I'm sharing my life with right now. 

Shooting star.

Varför valar? 

För de väger hundratals ton, som ett tiotal metallskrot, eller ett ännu större antal fullvuxna män, mer än en elefant, och ändå svävar de som viktlösa ute i en blå rymd. För att de kan leva tredubbelt så länge som en genomsnittlig västerländsk människa kan leva, om inte längre. Redan från födseln omges den nyfödda av sånger från andra valar, och den lilla valen inser att den inte är ensam. De kan dyka upp till tusentals meters djup, och upp till ytan igen utana tt bli deperimerade. Valar har funnits på denna jord i miljontals år. De knyter vänskapsband som de aldrig glömmer, även om de träffas efter flera år, även om de är flera sjömil ifrån varandra, så hittar de alltid tillbaka till varandra. Att se valar är ett tecken på fred och perfekt balans i miljön. Och inte minst, när man vidrör en val, sägs det att hela livet förändras, och ställs upp och ner. 

Så Därför, valar. 

Take me to church.

Konfirmation i kyrkan.

Ett flickgrupp av fjortonåringar. Som valde att redovisa sin tid hos kyrkan med hjälp av vackra sånger, moderna som klassiska, för att berätta om livets pärlor. 

Deras redovisning bestod även av en pjäs som handlade om Johannes Döparen. 

Den blåa pärlan berättades med hjälp av ett bekymmerslöst ord, Hakuna Matata! 

Änglar som skrämmer kvinnorna vid Jesus återuppståndelse. 

Handpåläggning och välsignelse. 

Uttåg efter bibelutdelning. 

Fotografering vid kyrkogården. En plats där man kan se hela socknen. 

Sen var det hemgång till fika och kaffe. 

Och det var så varmt att man var tvungen att veva ner rutan. 

Moving castle.

Som en avslutande lektion, får vi lära oss om den mystiska platsen Vång kullen där guld , silver, metall och glas har hittats. Daterade till olika tider. Vång som nu är inget mer än stora tomma fält i bondens ögo, var en gång i i tiden på 1000-talet en riktig hotspot för resande som tog med sig skatter och inspiration från romarriket. 

Vi blev riktigt fynd-kåta och guldfebriga av det vi fick höra. 

Från kullen kunde man se allt, till och med tjurarna och fåren som var våra grannar. 

Med mig fick jag en sovenir till mitt nattduksbord. Med tanke på en person som jag saknade väldigt mycket under resan. 

När vi kom hem ställde vi till med korvfest i trädgården. 

Till sällskap kom grannkatten och vi kallade henne för the preggo-cat. 

Way out there.

Nästa dag tar jag tåget och åker utanför länets gränser. Jag hamnar i en stad söderut där alla känner alla, jag känner ingen och vägarna kantas så tätt av hyreslägenheter och bostadsrätter som jag aldrig har sett förut. Jag känner hur hjärtat kniper när jag går. Det kan vara det oändliga snåret av alla stug-gator och söder-vägar som förvirrar mig medan klockan tickar ner till fest, eller det faktum att jag ska hälsa, mingla och se nya människor i ögonen. Varför bestämde jag mig för att göra det här? Det är det enda som ekar i mina tankar.

Under halva kvällen är jag som en tapetdekoration på väggen medan jag läser av läget. Nästa alla tjejer här har söta ginatricot toppar och kantiga ögonbryn och har i alla fall en sak gemensamt; en kompis, en utbildning eller ett umgänge. Och jag måste ta en paniktablett för att lugna handlederna som kliar och svider. Jag kan bara inte bryta ihop här när jag just har kommit in och inte ens lärt mig allas namn. Det får bara inte hända.

Sedan när alla har kommit till festen, äter och dricker i vardags rummet, händer något eller flera saker som bryter isen. Det kan ha varit kameran som dök upp mitt i allt och någon som högg tag i mig och frågade vilket märke jag fotade med. Eller de vanliga frågorna som jag brukar börja med för att starta en konversation med någon jag är nyfiken på. Kanske när kattungen Bella blev huvudattraktionen i tystare stunder. Eller kanske bara vinflaskorna som Carro fick, men som vi alla drack upp innan klockan tio. När alla kom in i en oändlig berusande glädje och såg världen och människorna omkring i ett helt nytt ljus. Och samtalen börjar snudda notalgi och åldersnoja, alla börjar dricka ur samma glas. Då fotona visar bara flimmerskuggor och vi spår varandras framtid i varandras händer. Den nivån.

 Allt detta händer i en stad söderut, i en dunkande lägenhet med en röd rökbalkong där man kan urskilja Urban Cone över pladdret från tjejer som druckit vitt vin.

Next previous.

Mina dagar framöver kommer att ägnas åt arkeologistudier och att tyda trehundra år gamla frakturer.