Frida bloggar

Kategori: FOTO

Tallinn part 3.

Efter fikat begav vi oss ner för kullen och ner för gränder.

Och rörde oss sakta till ett annat distrikt utan turistattraktioner och ståhej. 

Vi pekade på vilka hus vi skulle bo i. "Lili bor i det där gröna konstiga huset."

Jag skulle kunna på i det där rymdskeppet. 

I stadsparken fanns förberedelser till ett barntivoli som såg färgglatt ut. 

Fota varandra kan man göra. 

I änden av stadsparken fanns konstmuseet. 

Där tog vi en fika också, främst för att göma oss från kyliga vindar. 

Sedan var det dags att röra sig mot färjan igen. 

Väl ombord på båten sov vi, hade chipsfest i hytten och drack Lilis vin till Lilis födelsedags ära. 

Vilken flaska skulle vi ta? 

En fin flaska som den här? 

Eller den här lekfulla? 

Det blev den här till slut. Se citatet: "The more we discover, the more we know ther is to discover." Passar bra in på våra två resor. 

Låt oss skåla i plastmuggar och titta på Life of Walter Mitty! 

Tallinn part 2.

II stadens kärna möts vi av doften från brända mandlar och hejande folk i medeltidsdräkter. 

Vi bara gapade av förvåning. 

En munk som sitter och läser en bok. 

En jättekittel. 

Mer hantverk. 

Hemtrevliga medeltida restauranger. 

Mitt på torget hördes barnsång. Det måste ha varit barnens dag eller något liknande. 

Här fanns en väldigt hög kyrka. 

Graffitin var ibland religiöst laddad, vilket jag aldrig sett förut.  

Mitt på frihetstorget kom en parad med en käck orkester och delade ut ballonger till alla skolbarn som stod och väntade på paradens ankomst innan de alla travade efter.  

Ett monument för friheten. 

Fin utsikt över monumentet. 

En man sitter i parken i all sin enkelhet och avnjuter ett mål mat. 

Vi går förbi ett medeltida museum, som tyvärr var för dyrt för oss, innan vi kom till en av Tallinns största kyrkor. 

Nästa stopp? Leta reda på ett café! 

Här, Bogapott!

Vi beställde fika och gick sedan upp på vindsvåningen. 

Det var mysigt där. 

Soppa och en kopp chocklad kostade cirka fem euro. 

Och jag fullkomligt älskade änglarna ovanför våra huvuden. 

Tallinn part 1.

Som om det inte vore nog med Riga, åkte jag och Lili till Tallinn i veckan. En stad med många blandade visuell intryck. Storstad och gammal stad. Modern och antik. 

Stora medeltida torn. 

Pompösa hus. 

Gamla hus och byggnader. 

Små gator. 

Vackra fasader i olika färger. Små gulliga detaljer. 

Små fönster. 

Snirkliga ornament. 

Katter på hustaken som tagna ur en saga. 

Disko Pubi. Hehe. 

McDonalds i ett rosa hus. 

Och medeltida ruiner och murar som löper genom gamla stan. 

Är vi i Visby eller? 

I en souvenirbutik såldes små miniatyrhus av Tallinn. 

Det var svårt att gå ifrån fina hantverk som såldes på gatan. 

Vid en liten gata i gamla stans utkant låg det finaste kyrkan vi kunde hitta. 

Innanför grinden fanns en liten lummig trädgård. 

Kyrkans fasad var skinande vit utanpå och till hälften guld innanför dörrarna. 

Vi gick förbi Stadsmuseet. 

Och ännu en vacker kyrka. 

I en gränd hittade vi mer hantverksbodar och ett mysigt café som vi gärna hade velat stanna vid. 

Blommigt, friskt och bohemiskt. 

Varför vi inte stannade här är obegripligt nu i efterhand. 

Vilse i skogen.

I veckan åkte jag och två klasskompisar till Lovö. Vi ska snart jobba i skolan under en månads tid med uppordning av material från tidigare grävningar vid Lovö. Därför tog vi då en dag från påsklovet för att besök platserna ifråga.  

Vi gick förbi en hästgård och hälsade på hästarna. 

Sedan var vi framme. Vi drog upp rapporten och började inventera gravfälteten från yngre järnålder.

Här har vi en tydlig kantkedja på en stensättning.

Här är två högar. 

Här med! 

Det är svårt med otränade ögon, men ju mer vi traskar runt i skogbrynet så ser vi ett flertal stensättningar och högar. 

Vissa är tydligare än andra. Precis under det ljusa gräset känner vi småstenar under skosulorna. 

Några högar har resta stenar. 

Här tror vi att vi hittade en treudd - en triangellikande stensättning. 

Vi var ute i nästan tre timmar och flanerade runt i skogen, hittade grav efter grav och räknade upp de fyndföremål som hade hittats vid varje hög. 

Så det här är vad vi arkeologer göra kära läsare - vandrar runt i skogen, stampar på övertäckta stenar och klättrar över stora högar. Sådant flummigt yrkeval har vi valt! Gå ut i landskap och leta efter fornlämningar. 

Longing.

Väl hemma häller jag upp sanden på ett fat. Placerar ut snäckorna och korallerna. Lägger rufiyaan som Jonas hittade i en minnes burk tillsammans med vi frukostpåse och biljett till transferplanet. 

Vi kommer sakna Maldiverna. Hela tiden. 

The last night.

Väl på hotellet tar vi en dusch och slappar resten av dagen. 

Lyx i vita badrockar. Och fina ringar på fingrarna. 

Det är sista natten i sängen. Och för att få ut det sista av resan beslutade vi oss att släppa ut sänghimmelen och öppna upp balkongen för att somna till nattljuden av djungeln och havet. 

Vi säger "hej då" till katterna och hämtar lite sand och snäckor från stranden som minne. 

Vi kommer sakna kattonauterna.

Och reven vi har besökt. 

Solnedgångarna från taket. 

Vi försöker fortfarande insupa allt - ljuset, bönutropet, vågorna, den försiktiga vinden, den hoande fågeln och värmen som dröjer kvar under fötterna. Jag vill kapsla in allt och alltid bära med mig det. Men det går inte. Det är för stort. Det är större än oss. 

En av souvenirerna som jag köpte från den lokala affären hänger runt min hals. Det är en riktig hajtand, som enligt affärsägaren kommer från en haj som spolat upp på land, vilket jag innerligt hoppas på. Däremot fick vi en liten privat lektion av honom att kunna bedöma hur man vet att en hajtand är från en riktig haj - att pröva skära papper. Om pappret skärs igenom lätt som smör är tanden tvättäkta, om det på något sätt går trögt eller snittet blir ojämnt är tanden av plast. Kul att veta! 

Sista kvällen bjuds på livemusik i form av en snubbe med gitarr och flinka fingrar. 

Det stiger en full röd måne över oss när vi vinkar hejdå och godnatt till alla gäster och personalen. Vi kommer sakna dem och det här stället. Det gör faktiskt ont att packa väskan. Instängt att sätta på sig sneakers och munkjacka för resan hem. Vi sover sju timmar och gör oss redo för avfärd tidigt på morgonen. 

                                   

Solen tar ett sista farväl i en brinnande soluppgång när vi kliver på planet till Malé. 

 

                                  

 

Dolphines and creatures of the deep.

Den sista dagen går vi all-in och åker ut på en heldagstur med dykarteamet för att leta efter valhajar och mantor! 

Här har vi varit!

Och där!

Det dröjer inte länge innan vi ser en flock delfiner. 

 

Så vi hoppar i! 

Och snart hör vi de klickande och knarrande ljuden! 

Och där är dem! 

Efter att delfinerna simmat iväg utforskar vi revet ett tag innan vi återvänder till båten. 

Sedan gör vi ett stop vid ett annat rev som visar sig vara det mest färgsprakande vi sett på vår resa!

Om ni tittar nog så kan ni se en muräna kika ut ur korallen i vänstra hörnet. 

Hej, hej revet!

Hej, hej lobster!

Hej hej fiskar!

Hej, hej triggerfish!

Hej sjöstjärneborre!

Hej mussla!

Hej blåsfisk? 

Oturligt nog hittade vi inga valhajar eller mantor, men vi har sett mycket annat som har överrumplat oss, delfiner, hajar, bläckfiskar och massor av varelser som lever av revet. Men på ett sätt är det bra att det inte är garanterat att man får se en valhaj, det är ett tecken på att vi måste förändra vårt utnyttjande av havet till ett hållbart sådant. Annars riskerar alla arter att dö ut. Denna tanke är nästan allmängiltig i västvärlden, men i praktiken så fortsätter människan att förstöra havet och vi ser inte konsekvenserna av detta genom en teveruta, utan i verkligheten.   

On a resort.

Näst sista dagen, förutom att bada och sola på stranden, ägnar vi ena halvan på ett resort! 

Där får vi dricka och lever som tvättäkta livsnjutare. 

De har en infinitypool vilket är mysigt och fotovänligt. 

Det är riktigt mysigt och lugnt här vid poolen. Eller så är det vi som har skrämt iväg alla. 

Innan hotellpersonalen kommer för att plocka upp oss med utombordaren går vi runt på resortet. Lägenheterna är stora och packade längs resterande del av ön. Sanden är konstgjord och hård att gå på. Det blåser på bra vid andra sidan och oceanen svallar mot de konstgjorda dammarna. 

Trots vår lätt besvikna, men ändå tacksamma känsla gentemot vårat val av hotell, hittar vi en liten utsiktsplats som såg inbjudande ut, trots sitt ensliga läge långt ute på det stormiga vattnet. 

Trots allt är vi nöjda över att ha besökt ett resort under vår tid i Maldiverna. 

Vi avnjuter några minuter i solnedgången innan vi åker hem till oss. 

Vinden bar en underbar doft av salt. 

Tjugo minuter senare glöder solen vackert röd innan den bäddas in under molnen. 

Jungles and sandbanks.

Godmorgon! 

Morgondagg. 

Idag ska vi utforska hela ön och vandra i djungeln för att komma till sandbanken som sträcker sig som en platt vit svans från växtligheten. 

Jag kunde som vanligt inte låta bli att ta mer än ett foto på en och samma palm. 

Hotellet hade packat picknick till oss innan vi begav oss. 

Det var lite mysigt att lunka igenom en relativt tyst djungel. 

Det kändes som att vara med i en naturdokumentär och leta efter sällsynta arter på avlägsna öar. 

Efter nästan en timme har ön äntligen smalnat av och vi hade hittat den rätta stigen ut till strandkanten! 

Här är det verkligen långgrunt!

Vi fortsätter att gå lite till och kommer till en grillplats! 

Här kan vi luncha! 

Det var så vackert där!

Men så skräpigt! Jag förstår nu att det saknas så mycket kunskap om hur människan påverkar naturen med nedskräpning i den här delen av världen. Om det skiter sig hemma med jobb så vet jag i alla fall att det finns chans för entreprenörskap på Maldiverna som soppgubbe eller enträgen utbildare! 

Lyckades fånga en ensam stork flyga från tippen av ön, innan jag gick tillbaka till Jonas. 

Efter att ha käkat kryddstarka nudlar går vi ut i vattnet och bara är. Bara existerar i det klara vattnet. 

 

Lazy days.

Morgon igen! Och idag ska vi ta en heldag på stranden utanför hotellet och slappna av riktigt! 

Direkt efter frukosten plumsar Jonas i och börjar snorkla. 

Allt är blått. 

Och blå är den vackraste färgen just nu. 

Sedan lägger vi oss vid wifi-periferin och lyssnar lite på musik under en palm. 

Vi tror fortfarande att vi inte är här. Det är så drömlikt. 

Sedan plumsar vi i igen och pratar, bubblar och pussas. 

Nu ska vi få lunch! 

Jaaa!

En kattonaut smyger sig in. 

"Har ni fått mat än?"

Vi hittade en kruka på bottnen!

Och en liten fisk! 

Och massor av fiskar!

Vid eftermiddagen kunde vi se dykarteamet surra omkring vid kusten. Så vi vinkade till dem. 

Ännu senare börjar fladdermössen byta träd och flög över våra huvuden. 

Vi spelade kort på taket. 

Jag var lyckligt nyförlovad. 

Mot kvällen klättrade vi upp på taket. 

Och väntade tills barbecue buffén blev klar. Det serverades lokalt fångad fisk med diverse tillbehör. 

Second trip.

Nästa dag åker vi ut på utflykt igen! 

Vi letar efter mator och valhajar vid ställen där de brukar synas till. 

I fören svalkar det skönt. 

Vi åker förbi resort och långa sandbanker för en och annan människa syntes till. 

Efter några timmars åkande får jag och Jonas hoppa i vid ett rev. Det är inte lika färgglatt som första utflyktens hållplats, men förförsta gången är vi helt ensamma - vi och vad som nu bor där nere. Båten åker iväg en bit så vi får vara för oss själva. 

De andra i sällskapet övade på "scubadiving" och syntes till vid revets sluttning, svävandes över bråddjupet. Förstår ännu mindre nu att man kan våga dyka så djupt ner i det stora havet! Så läskigt tycker jag! 

Jag får bara en så enorm respekt av att kika ner i vattnet med en snorkelmask och se detta! De lever där nere och det är på deras villkor, inte mina. Jag hör hemma på land och måste hålla kontroll över andningen, hålla koll på strömmarna så jag inte driver iväg och hålla mig borta från att nudda någonting - jag är bara gäst och betraktare - jag har ingen makt här i djurriket. 

Det fanns gott om "unicornfishes", jag vet inte om det kallas för "enhörningsfiskar" på svenska eftersom "lionfish" översätts till "drakfisk" på svenska?! De simmade väldigt nära oss vid ytan. Antingen var de vana med våran närvaro eller så var de territoriebeskyddande. Inget vi ville ta reda på eftersom vissa fiskar kan ha skalpellliknande tagg på sjärtfenan, som de inte är sena med att använda på fiender. 

Men de såg rätt lustiga ut med sina långa "näsor". 

Det tråkiga var att se hur skadade korallreven var. Säkert på grund av nedskräpning och därav okunskap om hur människan faktiskt påverkar ekosystemet i havet. 

Dock så är jag glad över att ha fått se detta. Hur skulle man annars bli motiverad att uppmuntrad till att behandla havet med respekt? Man måste se det för sig själv. 

Tillbaka till ön igen. 

Återigen sand mellan tårna. 

Och titta vad man hittar under fötterna, en fin snäcka! 

Förrätt - en twist av ceasarsallad med popcorn! 

Välkomstdrinkar till nya gäster på hotellet - vi fick likadana när vi anlände för två dagar sedan. 

"Ska ni till stranden?"

"Jag mä."

Jag. kan. inte. sluta. fota. dem. 

Eftersom vi nu hade blivit "bitna" av snorkling, tog vi med oss maskerna för att se vad som kunde finnas under våra fötter när vi badar. 

Och så många färgglada fiskar hade jag aldrig anat simmade under oss, ett stenkast utanför solstolarna!  

Sedan la vi oss på solstolarna och tittade på en krabba i sanden som höll på att vårstäda sin lilla lya. 

Kattonauter! 

Vi gick förbi deras hus efter att ha duschat av oss allt havssalt för att köpa chips i byn. 

Halva vägen blev vi akomanjerade av en dräktig katt som pratade uppmanade med oss. 

Hon gillade Jonas bäst. 

Our day.

Morgon, och jag går ner barfota till matsalen. 

Efter frukosten vandrade vi ner till hamnen för vår första utflykt med dykningsteamet och de andra gästerna! 

 

Vid dykningscentret fick vi masker och fenor. 

Där fanns en handmålad karta över alla smultronställen runt hela atollen.

Sen åker vi! 

Och vi glömmer också kameran när vi hoppar ner i plurret! :D Vi simmade runt vid ett rev där vi fick se en revhaj, två bläckfiskar och fina fiskar. 

Lunch på hotellet! 

Sedan passar Jonas på att fånga eftermiddagssolen på taket. 

Öns högsta punkt kanske? Man ser allt härifrån! 

Vi drar sen till stranden och placerar oss under ett parasoll. 

Jonas älskar att bada. 

På stranden finns allt möjligt - krossat kakel, döda koraller, snäckor och krabbor. 

Jag får inte nog av ljuset och palmerna. 

Till och med insekterna är annorlunda. I buskarna prasslar ödlor och fåglar. Humlorna är svarta med gula prickar. 

Återigen uppe på taket spanar vi ner på livet runt om oss. Böner och psalmer ropas ut i skymningen, och en fågel visslar lågt. 

 

Fladdermössen byter träd. 

Jonas försvinner för att hämta sin snus som han har glömt, och jag står kvar och  fotar. 

Och när Jonas kommer tillbaka med sin snus har också med sig våra ringar. Vi hade bestämt att förlova oss i Maldiverna, en random dag då det bara kändes bra i kroppen. Nu hade Jonas valt denna kväll för att fria ordentligt :) 

"Ska vi göra det?" 

"A" 

"Hihi" :)

"Aa, nu då?" :))

Så simpelt var det, men jag ser hela resan som en förlovning. Just den här kvällen kände jag att inget kunde ha gått bättre. Jag är så nöjd över det jag har bokat. Det kunde inte vara bättre. 

Catonauts.

Tillbaka till hotellet möts vi av katterna igen.

En av dem är så himla lik min katt Lovis som dog för några år sedan. Nu tror jag på reinkarnation. 

Vi började kalla dem för kattonauter, som i filmen om Pettson & Findus och kattonauten. . 

Vi bestämde oss för att gå till stranden, och titta vilka som följde med, kattonauten! 

Solnedgången var så magisk fast horisonten var lite disig. 

Första doppet var inte så romantiskt. Vi gjorde det just när tidvattnet rullade in och vågorna var stora. Innan vi kom i vattnet, och var våta upp till låren rullade en stor våg in, vi hann bara se några fiskar avteckna sig inuti vågen innan den slog oss ner i vattnet. Det var lite kul. Maldiverna slog ner oss som en bitchslap! 

Stranden hade redan invånare som gömde sig i snäckor. 

Om man stod stilla så började de krypa mot okänd destination. 

De små vita krabborna snurrade runt runt på stranden. Jag tyckte de var så söta att jag nästan hoppades att en hade hoppat ner i strandväskan.  

Innan middagen tog vi en dusch under månen. 

Och åt trerätters under stjärnorna. 

Mainroad.

En stig leder runt ön och vi bestämde oss för att följa den en bit. 

Vackra natur. 

Lite senare såg vi en väg tillbaka till byn och vi gick förbi mer hus. 

Jag förälskade mig i färgarna på fasaderna. 

Vi såg lustiga frukter som såg ut som att komma från ett fantasyspel. 

Andra fasader var enkelt byggda på simpla material, som till exempel med korall och kalkspat. 

En motorsåg ligger obevakad. Tänk tryggheten som genomsyrar samhället här. Alla känner alla, och ingen skulle våga göra något dumt utan att det kom fram. 

Klockan fyra till fem var det jättefint ljus ute. Som porr för en som älskar fotografering. 

Jag hittade en blomma på marken. Den måste ha fallit ner från ett av träden. 

Älskar den här bilden när han just ska ta ett bloss. 

Men den bästa bilden fångade jag när vi gick in mot byns centrum. En pappa sitter utanför sitt hus och leker med sitt barn. Han hissar försiktigt upp barnet i luften ovanför sitt huvud, upp och ner, medan barnet skrattar av kittlande glädje. 

Vi gick förbi en turistshop och ägaren som just gick förbi på gatan frågade oss om vi vill ta oss en titt. Det verkade som att butik var öppen när ägaren kände för det - inga speciella öppettider. Han var trevlig och bjöd oss på två vykort när jag köpte mig en t-shirt för morgondagens snorkling och Jonas köpte en av hans handmålade muggar och en present till mamma. 

A simple life.

Det är ett enkelt liv. Det behövs inte någon polerad yta för att man ska leva ett gott liv. 

Man använder sig av det som finns. Är påhittig. 

Bakom den rosa muren hördes barnskratt och ett myller av ljusa röster. 

Vi gick förbi fotbollsplanen som ekade tom på eftermiddagen. 

Vi kom ut på stranden och tittade ut mot vågorna som svallade in från oceanen. 

Vi såg underliga spår i sanden. Kunde det vara krabbor? undrade vi. 

Jonas spanade. 

Och jag spanade på hans nacke. 

Och där! Där var dem! De är ju flera stycken! 

I buskarna hopade det sig plaster och bortglömda ting från invånarna. 

Vi följde vägen längs kusten och kom till slut till hamnen. 

På vägen låg kokosnötter spridda överallt. 

I gungstolarna kunde se en och annan kvinna eller man som satt och flätade palmblad eller bara satt och pratade avslappnat med en vän. 

"Titta, krabborna vårstädar, älskling!" 

Vid hamnen låg alla utombordare och småfärjor. 

Längs muren kunde vi se stenarna röra sig långsamt. 

"Fota mig!"

Vågorna kluckar mjukt och vi står och njuter. 

Det känns verkligen som sommar. Lukten, värmen, ljuden - allting. Det är en så står kontrast till det kalla Sverige vi lämnade. 

Ett vattenplan flög över oss. 

Påkostade båtar åkte förbi. 

Tråkigt nog kunde vi inte sätta oss ner för det var så nedskräpat. 

"Tänk vad mycket ön skulle tjäna på att ha en pant-insamling på ön och regeringen utnyttjar förbränningen av sopor", tänkte jag för mig själv och kände ett lite driv för att utveckla en idén. 

En tag på en stor sten.