Frida bloggar

Kategori: JOBB

Den obligatoriska årslistan.

År 2015 skrev jag en gång: "År 2016 ska jag ta grundexamen i högskolan, renovera om sovrummet, spara till en resa på två veckor till andra sidan jorden, hitta modet att skriva och berätta igen, och kunna ha en sund relation till mat och träning. Klassiskt, uppfylla mina gömda undanskuffade drömmar och försöka uppnå någon kollektiv idealbild om hur en lycklig människa är. " Check, check, check, uncheck, check!

År 2016 skrev jag: "...Börja övningsköra med mina föräldrar. Lägga mer fokus på vänner och intressen för att tona ner min prestationsångest. Att vara mer tillfreds med mig själv. Gå på någon festival eller konsert vore också kul."

 

Vad kommer jag att önska mig till år 2019? Vi börjar med att titta på hur skillnaden mellan 2016 och 2018 såg ut i form av en nyårslista: 

Gjorde du något 2018 / 2016 som du aldrig gjort förut? 

Frida år 2018: Tog masterexamen föfan. 

Frida år 2016: Åkte på kryssning som myndig. Åkte sist som 16-åring. 

Vilka länder besökte du? 

Tjeckien. 

Inga. 

En mobilanteckning. 

2018:

2016:

 

Jag är knäpp. Nu kan ni stänga ner fönstret och klicka er så långt bort från bloggen som ni bara kan. Ursäkta felstavningen. 

Är det något du saknade med år 2018 som du vill ha år 2019? Är det något du saknade med år 2016 som du vill ha år 2017? 

Mer självförtroende, mert tur och mer tålamod. 

Mer musik, mer intressen, mer resor, mer kompisar, bara så att jag blir påmind att det finns något mer i livet än studier och akademiskt skrivande. 

Vad var din största karriärmässiga framgång? 

Att jag medverkade i en utställningsproduktion på självaste Historiska museet i Stockholm! Vem gör det?! 

Min praktikplats på ett av Statens Historiska Museer?! Mitt sommarjobb på ett av Statens Historiska Museer?! Var så äckligt glad och lycklig när jag fick reda på det. Nu känns det fortfarande svårt att tro vilken tur jag hade och hur hårt jag jobbade för att komma dit. Jag ska vara så stolt över mig själv och det var en verklig boost att jag kan åstadkomma VAD som helst bara jag ger mig fan på det. 

Är din största framgång privat? 

 Att jag tillät mig själv att vara mer kreativ på flera plan än vad jag kunnat ana och utforska nya sätt att stimulera mitt behov av att just skapa - att gestalta scener, göra miniatyrmöbler, slå in paket, tillverka ansiktsoljor och tvål. Det hela har givit mig ännu mer möjligheter att lära känna mig själv och mina förmågor samtidigt som min händiga sida har utveklats samtidigt som det har givit mig mer ro i själen. 

Att jag tog min hälsa på mer allvar än någonsin. Jag investerade i ett gym&sim kort som jag har brukat väl. Ätit som mest fem mål per dag i flera dagar och mådde super av det. Sprang och fann ett stort intresse för utegym. 

Fick fyra nya kompisar, vilka som jag håller kontakten med fortfarande. Det är alltid kul att träffa nya människor, särskilt dem som stannar kvar

En gång du grät. 

När jag såg en dokumentär om övergivna hundar.  

När en lärare uttryckte sig respektlöst och klantigt, och jag sprang ifrån skolan och satte mig på en bänk och snyftade och trodde att världen skulle gå under. 

Bästa film? 

 Django unchanied :O 

"Machine Gun Preacher" från 2011

Bästa serie? 

The handmaids tale, såklart! 

Junjou Romantica, alla tre säsonger! från olika år

Bästa låten, artisten eller albumet? 

Låt: Don't Dream It's Over. Album: Kon-Tiki Artist: Joan Baez

Låt: Vänstra stranden - album: Då som nu för alltid - artist: Kent

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Rent spontant har det varit ett tufft år - det har inte varit så mycket utrymme för att tillåta tacksamhet och kärlek ta större plats när det känts som att hela framtiden och tillvaron i mitten av året kastatades omkull. Jag hade planerat för att sluta med min medicin som jag har tagit så länge, men pågund av en omtumlande period av jobbsökande så var jag tvungen att avbryta det försöket. Så det tråkiga svaret är att trots att jag har gått ut universitetet och fått jobb så har jag ännu inte kunnat riktigt känna glädjen "på riktigt". 

Fastän jag fick min drömpraktik, extrajobb, utbildning och hade lägenhet, pojkvän, familj så minns jag inte 2016 som ett överdrivet glatt år. Allt för mycket energi gick, paradoxalt nog, åt till oro och lindrig ångest kring jobb och skola hela året ut. Min favoritklass splittrades och jag kände aldrig att jag fick säga ett ordentligt "hejdå och lycka till", flyttades in i min gamla klass för att den också senare skulle splittras, började på min praktik och byggde upp varje dag känslomässigt som om det var en raketuppskjutning till månen, började i en ny klass och högre utbildning med hårdare krav och det är inte förrän nu som jag känner att jag har börjat landa och känner mig rätt så hemma i min nya skola.

 Vad önskar du att du hade gjort mer? 

 Inte klandrat mig själv. 

Som alltid skrivit av hjärtats lust. För mig själv. Pretentionslöst. 

Den maträtt du åt oftast? 

 Zhuccini i olika rätter. 

Soppa, av olika smaker. 

Hur firade du din födelsedag? 

Fika med min bästa vän bland annat. 

Med fest och fika hemma hos mig. 

Högsta önskan just nu? 

Att finna inre frid, hur pretentiöst det än låter. 

Maldiverna. Drömmen om Maldiverna i alla fall. 

Vad fick dig att må bra? 

Att förgylla en kunds besök på museet - det är mer upplyftande än jag själv föreställer mig för varje gång, att berätta en rolig anekdot eller ge ett gäckande perspektiv på historiska föremål. 

Att pussla. Titta på Spirit - the stallion from the Cimmaron. Tända doftljus. Lyssna på Kon-tiki movie soundtrack. 

Teckna, skissa och måla. Fysisk träning. 

Vad saknade du? 

 Träffa vänner oftare. 

Att läsa skönlitterära böcker. 

Vad är du mest stolt över? 

Att jag gick ut universitetet - och fortfarande lever. Jag var alltid orolig och bävade för det stora tomrummet av identitetskris och jobbansökningar som väntade efter sista seminariet, men jag lever och jag klarade av hoppet från att vara student till en flitig kulturarbetare. Bara att ha kunnat känna att jag har gjort det där klivet och att jag flera dagar i veckan kan känna mig helt okej med tillvaron utan att rivas upp av oro och ångest - det är en STOR seger för mig. 

Mitt praktiksökande! Det har gett mig så mycket erfarenhet och möjligheter. För det här året har jag kommit så mycket närmare arbetslivet som antikvarie och arkeolog, vad det nu, specifikt, artar sig att bli. Det här året har jag mest jobbat med skolan och förbereda inför min tid efter mina studier samt tillbringat tid med min pojkvän. Ett stabilt och akademiskt år. 

Vad har du för drömmar och mål med 2018? 

Ta körkortet. Arbeta som fältarkeolog. Ha en bekymmerslös blick på min framtida karriär. Se Norrland på sommaren. Köpa en egen bokhylla. Hälsa på Lili i London. 

Miniatyrvärldar.

Det bästa med att jobba på Leksaks- & samlarmuseet är att möta de olika världar och perspektiv som skapas i miniatyrernas värld - allt från inne i det trånga dockskåpet till det vida dioramalandsakpet. 

Jag får verkligen idéer och frågeställningar kring samlande och representation av kulturer och hur leksakernas värld både reflekterar människans drömmar och ideal såväl som de förändrar hennes beteende och lek. . Blir inte ni också trollbundna av skapelser i miniatyrer? 

100% kamp utställningen.

Tittade på 100% Kamp en sista gång innan den försvinner från Stockholm. Minnena väcks - tänk att det var ungefär ett år sedan som jag fördjupade mig i flyktingpolitiken i Europa och Sverige under 40-talet, och berördes av de foton från kvinnor som överlevt förintelsen och blivit fotade under behandling på sjukhus inom Sveriges gränser några veckor efter räddningen.  Det var först nu efter nästan 12 månader sedan som jag kände att jag lugn och ro kunde gå igenom utställningen och läsa om aborträttens historia och de funktionsvarierade/-hindrades kamp för vardag. Alla historier om kamp för flera olika mänskliga rättigheter kantas av grymma historier av tvångssterilisering och "s-ljudsindikatorer" och mycket mer som får det att vända sig i magen - för att inte nämna hur nära det nutiden allt detta utspelade sig och fortfarande dröjer sig kvar. 

Och detta är min montergestaltning av föremålen som grävdes fram på Lovö för mer än 10 år sedan, men som först nu visas för första gången för allmänheten och är tillgängliga i Historiska Museets samlingar. Kanske återvänder jag till dem en dag för att forska mer. 

De senaste månaderna.

Forskning och läsning om döden. 

Studiebesök i Köpenhamn. 

Inflyttning i lägenheten efter över en månad kaos. Dekorering och pyntning av nymålade rum. 

Besökt Härjedalen efter flera år. 

Sökt jobb och gått på intervju, odlat kryddor på fönsterbrädan och målat frukter med vattenfärger. 

Umgåtts med hunden och börjat pussla igen. 

Gått på utsåld konsert. 

Fått mitt namn inskrivet som en av medarbetarna i produktionsteamet på Historiska museet i en utställning! Jag fick ansvara för flera uppgifter till utformningen av en rättighet "asyl" inom både gestaltning och arkeologiskt material. 

Uppmaning till alla därute, gå till Historiska museet i Stockholm, vandra den tillfälliga utställningen "100% kamp", en utställning om rättigheternas kamp i historien - gå och upplev, privilegier som kommer och går - rösträtt, rätten till religion, rätten till abort och mycket mer. 

Och köp vackra affischer från tidigt 1900-tal i museibutiken, suffragette pins, kvinnosymbol på kedja eller vykort med konversationer innefattande starka ord som "manstårar" och liknande.  

Cremations and inhumations.

Den här terminen skriver jag en "bok" om kremeringar och andra kroppar i valda Skandinaviska museum, och undersöker hur de presenteras i utställningar och vad detta bidrar till vår bild av döden. Tungt. 

Praktik.

Till alla ni trogna bloggläsare som kikar in ofta, trots att jag inte bloggar för tillfället - det är smickrande! Just nu praktiserar jag som antikvarie och researcher för en utställningsproduktion. När jag är ledig klämmer jag in plugg för universitetsstudierna, därav min frånvaro här. Däremot kan jag bjuda på några snapshots på vad min vardag de senaste månaderna har bestått av. 

Jippon på jobbet. Station för dokumentationsfotografering. Fotona hamnar sedan på Historiskas "samlingshemsida" där alla miljoner föremål som museet förvaltar, är sökbara för intresserade. 

Fyndaskar för arkeologiskt och historiskt material. En fin spännbuckla ska magasineras. 

Mitt huvuduppgift med praktiken var att registrera historiskt material från en flyktingförläggning från andra världskriget, som har grävts ut på utanför Stockholm. Och sedan välja föremål till en utställning som finns på museet från och med februari. Där har jag också producerat text, valt bilder och tagit egna pressbilder för mitt material. Kanske ser ni några av dem i sociala medier eller i tidningar framöver. 

 

 

Vi är för alltid.

Vad lär jag mig i skolan just nu? Jag lär mig att värdera miljöer, fornminnen, byggnader och dylikt utifrån kulturmiljöanalyser för att lära mig om hur kulturarvet byggs upp. Det är roligt att utforska värden, eftersom vad som helst skulle kunna vara ett kulturarv bara man är skicklig nog att argumentera för dess betydelse - det kan vara graffiti, en historisk ristning på en häll, ett bostadsområde från 70-talet, ett valv från stormaktstiden eller en plats. Detta hoppas jag ska hjälpa mig att kunna bredda mina kunskaper som arkeolog för att också kunna jobba som antikvarie eller annan typ av tjänsteman i kulturarvssektorn. 

Magasinering.

Då vi var klara. 

En dag hade vi ett informellt öppet-hus för studenter och lärare.  

En ask med nitar som jag har skrivit om i en rapport. 

Nu  ska allt magasineras. 

Jag kommer sakna arbetet. 

Arkeologisk grävning.

Den här våren grävde mina klasskompisar vid ett gravfält utanför stan. 

Eftersom jag och tre andra klasskompisar istället har jobbat som antikvarier under senare delen av våren har inte vi kunnat vara med. Dock betydde det inte att vi kunde hälsa på. 

Vi och andra intresserade kom och lyssnade på dagens guidning. 

Här är en skeppssättning. 

Ett stort röse. 

Här har det hittats ett fint brandlager som kan tyda på ett "gravbål" - en kremering på järnåldern.

Grävningsledaren håller  koll på studenterna. 

Kan det finnas lite ben månntro?

Archaeology is the shit!

Många av mina nära och kära undrar säkert vad jag sysslar med på min utbildning just nu. Jag är borta i skolan cirka 8 timmar varje vardag och kommer ha ett sådant schema fram till sommaren. Det är en avancerad fältkurs för hälften av masterstudenterna i min klass. 

Vi ska uppordna fyndmaterialet från semenariegrävningar vid Lovö - fyndregistrera dem, paketera och leverera dem till ett magasin. 

Det började med att rensa ut alla lådor där grävningsledare och studenter har slängt ner fynden i fryskassar, glassboxar och kopieringspapperskartonger från en fornlämning som vi valt att fokusera på - ett gravfält från yngre järnålder. 

Och det visar sig vara en del lådor. 

Då börjar vi lasta in alla i arbetsrummet. Labbrockar på!

Så här ska det alltså se ut när vi lämnar över detta för magasinering. Prydligt och översiktligt. Anläggning efter anläggning, grav efter grav. 

Vi hittar aristokratiska fynd som finns nedtecknade i rapporten. 

Det här är en halsring från bronsålder, tror undersökaren. 

Vi hittar en del recenta fynd från 1900-talet, som också är av intresse för forskare. 

Vi hittar många gravar med vikingatida pärlor. Några pärlor är smälta på grund av bålet, men vi hittar riktigt fina hela pärlor. 

Bland fragmenterade kammar och krossade urnor med mera. 

I en grav hittade vi en nacke av en skafthålsyxa som sägs vara mycket äldre än järnåldern. 

Den är så len! Så fint hantverk!

Vi söker på andra exemplar i magasin - så ska hela se ut!

Och i den här röran jobbar jag och fyra studenter. Dag ut och dag in. Men kul har vi! Och lärorikt är det, som attan!

Här är några miniatyrnitar - har de suttit på ett skrin, en båtmodell som följt med den döda månntro? 

En riktigt fin flöjel - en vimpel för båtar i syfte att visa vindriktningen - som också kan ha suttit på en miniatyrbåt. 

Ännu än nit - vad har de varit till för egentligen? 

En nästan intakt urna. 

En del av en urna med små benfragment. 

En dräktnål i brons. 

Ett uppståndelseägg? Eller en bearbetad sten? I arkeologin får tänka, spekulera, undra och tolka... 

En bulle med en inbakad sten i. Kanske i ett rituellt syfte i samband med begravningen? (Muffinsformen var ett "prank" till vår handledare!)

Vackra pärlor i glas, bergskristall och karneol! 

Ett hänge med fin ornametik.

Mynt från 700-tal!

Ett drejat bikärl som har fått följa med den döde ner i graven. 

Ornerad urna, med fingeravtryck? 

En fragmenterad kam av ben eller horn. 

Älskar förstoringsglaset och lampan. Man ser allt i den. 

Ännu ett hänge, men nu i silver! Det ser ut som en ryttare när vi jämför liknande hängen från andra utgrävningar. 

Ordning och reda ska det vara. Vi är alla rejält psykiskt trötta efter varje dag. Siffror och koordinater ska skrivas ner i fyndbilagan, och inget får hamna i fel spalt. Mått, vikt och anläggningsnummer skall också hållas reda på. Jag som trodde att arkeologens arbete inte skulle hamna så mycket om siffror - jag får äta upp min hatt. 

Detta är vad jag gör just nu - och detta vill jag fortsätta göra i mitt liv. 

Vilse i skogen.

I veckan åkte jag och två klasskompisar till Lovö. Vi ska snart jobba i skolan under en månads tid med uppordning av material från tidigare grävningar vid Lovö. Därför tog vi då en dag från påsklovet för att besök platserna ifråga.  

Vi gick förbi en hästgård och hälsade på hästarna. 

Sedan var vi framme. Vi drog upp rapporten och började inventera gravfälteten från yngre järnålder.

Här har vi en tydlig kantkedja på en stensättning.

Här är två högar. 

Här med! 

Det är svårt med otränade ögon, men ju mer vi traskar runt i skogbrynet så ser vi ett flertal stensättningar och högar. 

Vissa är tydligare än andra. Precis under det ljusa gräset känner vi småstenar under skosulorna. 

Några högar har resta stenar. 

Här tror vi att vi hittade en treudd - en triangellikande stensättning. 

Vi var ute i nästan tre timmar och flanerade runt i skogen, hittade grav efter grav och räknade upp de fyndföremål som hade hittats vid varje hög. 

Så det här är vad vi arkeologer göra kära läsare - vandrar runt i skogen, stampar på övertäckta stenar och klättrar över stora högar. Sådant flummigt yrkeval har vi valt! Gå ut i landskap och leta efter fornlämningar. 

Archaeology right now.

 

Mina senaste dagar i arkeologi-format. Jag har just nu lämnat in en hemtentamen för introduktionskursen i masterprogrammet. Det var svettigt men lärorikt! Det var en av de topp 3 universitetstexter som jag har skrivit om och om igen flera gånger. Jag har aldrig varit så djupt försjunken i isotoper, aminosyror och vetenskaplig metodik som under förra veckan. 

Framöver kommer jag läsa fyra kurser samtidigt på halvfart! En ny kurs i kritiska perspektiv inom arkeologi startar nästa vecka, samtidigt en obligatorisk kurs i vetenskapsetik med en filosofisk bakgrund, som går varje fredag för alla som läser på masterprogrammet, samt en datakurs för arkeologer som jobbar med att dokumentera platser i ett kartbaserat datasystem, plus att slutspurten för kvällskursen om fynd och föremål närmar sig. 

De senaste dagarna har jag vagt funderat över varför jag inte läser skönlitteratur längre, fotograferar färgglada löv, spelar lite gitarr och skriver på en novell som behöver komma ut. Ja, här har vi resultatet.

Tyvärr kommer det bli fullt fokus på att fullända mina två år som student. Resterade tid går till att lägga på familj, vänner och pojkvän. Dock, har sökhistoriken på min dator fyllts upp med sökningar på "vidvinkelsobjektiv" och "vattenkamera". Snart kanske det kommer en utökning till min "kamerafamilj", och bildbomber återigen på bloggen som det gjorde så tätt för några år sedan. 

Trots att jag, kanske till det yttre ser ut som att, jag har fått andra intressen och till exempel tecknar, pluggar mer och fotograferar och skriver mindre, så lever passionerna fortfarande kvar. De bara sover nu. Eftersom jag har ett nytt mål i livet nu, förutom de andra som jag redan har, att kunna tjäna pengar som arkeolog eller få jobb inom museum, fält eller med annan relevans innan jag har fyllt 25. Efter det kanske jag tar upp kameran eller fokuserar på skönlitterärt skrivande som jag tycker så mycket om. Nu har jag mycket bättre självförtroende, och känner att bara jag bestämmer mig för vad jag vill göra, så kommer jag uppnå det. För några år sedan trodde jag inte att jag skulle orka börja på masterutbildningen i arkeologi, få en praktikplats som ledde till ett sommarvikariat, jobba på en skoltidning, fotografera ett band, skriva en bok som jag publicerade själv, flytta hemifrån och känna mig nöjd med mitt liv. Dessa saker har alltid börjat med en smula avund, en stor skopa målmedvetenhet, lite tålamod och slutligen en massa envishet för att aldrig ge upp. Det är ändå ganska ballt att jag sitter här och har uppnått ett par saker som först började med en liten önskan i ett flickrum. Nu är jag HÄR. Och det är tack vare mig. 

Det är inte så ofta jag tänker på det. Jag tänker oftast på när jag borde boka tvättiden, när jag ska börja inspirationslitteraturen till min nästa uppsats, om jag ser tjock ut i ribbat tyg och om jag är en hemsk människa som inte besökte familjen i helgen.  

Osteological remains.

I veckan fick jag och min klass en privat rundvisning i naturhistoriska riksmuseets bensamling och hur den används av osteologer och biologer.