Frida bloggar

Kategori: KREATIVT

Memories.

 

För tre år sedan. 

För två år sedan. 

För inte alls så länge sedan. Mitt kreativa fokus har nu riktats till äntligen tillbaka till skrivandet. Jag känner mer för att skriva och påbörja min andra bok, därav den sällsynta uppdateringen och brist på nya fotografier av min vardag, som i stor del utspelar sig på bibliotek och hemma i lägenheten. Jag har märkt att jag har haft kreativa perioder genom åren. Det började när jag var tolv år gammal och tecknade porträtt och sagolika miljöer. När jag var fjorton fastnade jag i dans och uttryckte mig med kroppen. Sedan jag blev sjutton blev jag för gammal för att fortsätta med dans annat än på elit- eller nybörjarnivå, så jag slutade jag för ingen klass passade mig. Innan jag tog studenten sparade jag ihop till en egen systemkamera och köpte utrustning till, och sedan dess har jag fotograferat uppskattningsvis runt femton tusen bilder. Nu, när jag lär mig mer om forskande och skrivarprocessen i min högre utbildning, så längtar jag tillbaka till skapandet från föreställning till text, från tanke till ord, att leka med berättandet och bygga meningar om och om igen som att stapla klossar. Där kommer jag att vara nu. I skrivandet.  

Memories from our past.

Ett av mina sommarlån är samlingen av Oscar Montelius teckningar och avbildningar från hundratals skandinaviska fynd från forntiden. Den använder jag mig av för att träna på att avbilda ting så exakt som möjligt. Det är vad som krävs för att bli en "tecknande arkeolog". 

Jag har redan försökt mig på att finna tekniken och känslan bakom "spöklikt" verkliga teckningar. 

Det här är mitt senaste försök, och jag blev väldigt nöjd över min skapelse. Det tog mer än bara ett par timmar och jag har lärt mig att tålamod är, sannerligen en dygd. 

Här är originalet. 

 

 

Faber castel.

Mitt skrivbord har varit överfyllt av touschpennor, byertspennor och papper i flera dagar nu. Ända sedan jag gick på sommarlov har jag inte velat göra något annat än att rita, teckna och skissa. Jag kan inte sluta, det är så hypnotiserande och avkopplande att fylla i linjer, skugga ytor och överföra något jag ser på ett tomt papper. Vid mitt skrivbord sitter jag som en manisk avbildare medan lugn avkopplande musik omringar min tillvaro. Och ingenting annat spelar någon roll. För ett tag. 

 

I need you, so much closer.

En teckning till min pojkvän på årsdagen. Idag ska jag åka iväg till stan och träffa min kärlek. Vad vi ska göra vet jag inte. Det blir en överraskning. 

I'll be your satelite to guide you home.

Var lägger du ut dina teckningar? 

På bloggen, på facebook och på instagram. När jag känner för det. 

Hur kan du rita så bra? 

Min talang kommer genom träning. Främst från min tid på fritids som blyg liten flicka och från högstadietiden då jag spenderade mest tid för mig själv med papper och penna och soundtrack från fantasyfilmer. Då hade jag många teckningar i bagaget. 

Varför står det "Grattis Louise"? 

För jag tänkte mms:a denna till min kompis när hon fyllde år men jag glömde. Förlåt Louise! 

Vad är det här för skiss? 

Det är en skiss över skolans parkering, och ett grupparbete över hur man kan göra en borttagen fornlämning tillgänglig för allmänheten. Vi tänkte oss en transparent "telefonkiosk" liknande konstruktion, med textinformation och skeva illustrationer som man kan kika igenom och se landskapet utifrån stenåldern. 

Har du planer med tecknandet? 

Jag, jag vill bli "tecknande-arkeolog", och av fynd och utgrävningar. Förutom det så får tecknandet mig att slappna av i vardagen. 

 

Summertime in the garden.

Ännu en solig eftermiddag efter skolan. Jag, Daniel och Carro lyssnar på musik i trädgården medan huset städas av resten av gänget. Jag ritar av grävningen. Daniel skriver rapporten. Carro äter rosa tiger yogurt. Emellan åt pratar vi ibland. Ställer oss upp och stretchar bort träningsvärken, men för det mesta är vi tysta och njuter av att solen bränner. Nu är det sommar. 

Paths that lead home.

Har plockat upp pennan igen för att slipa på gamla talanger. Jag spenderade nästan hela min barndom och skolgång med att rita, klottra, skissa och måla på grund av ensamheten och det blyga skalet som omslöt mig. Från den tiden har jag lärt mig behärska kreativa förmågor. Nu till sommaren ska jag plocka upp detta med glädje och utveckla mina färdigheter. 

 

Just wanna watch the stars with you.

Åtta månader har gått. Och det känns så stabilt och tryggt i hans armar. Nästan så jag tror att vi kan bli mer. Som att vi kan hålla ut i all evighet. Vår historia kanske kan bli lika oändlig som en stjärnbild. Det är verkligen höga tankar. Då är jag verkligen förlorad i skimmer och glimmer. 

Kan någon läsa den nygotiska engelskan som är intrasslad i ramen? Det är sådan skrivstil som jag sitter och knopar på lektionerna i skolan. På instagram hittar ni svaret.